9 februari 2021

Mina somrars fjällvandringar

Mina somrars fjällvandringar i Padjelanta fylldes av kvinnors skratt, gråt och livsberättelser.

Ett av åren av de mer än tre decennier vi genomfört våra vandringar, kommer alltid att skilja ur sig. Det var då Eva Sternberg, min goda väninna och kollega genom många år, kom med nya tankar om människans beteende. På sitt intelligenta och dramatiska sätt beskrev hon oss människor, inte som fria individer utan som en del av ett sammanhang. Att vi människor inte är rationella utan emotionella varelser i mycket högre grad än vi tror. Och att vi utvecklas som person utifrån det sammanhang vi fostrats i och varit emotionellt beroende av, familjen och släktsystemet i minst tre generationer.

Där i sanden på stigen började Eva rita upp mitt släktträd och ville då veta min mormors namn. Det blev helt tomt i mitt huvud; har jag haft en mormor? Och vad hette hon? Den chock jag upplevde var djupt instinktiv.

Min reaktion handlade om att plötsligt emotionellt uppleva den distans och avskurenhet jag levt i till en av mina närmaste. Mormor, så nära men helt borta för mig.

Denna rent fysiska vandring kom att bli början på den vandring som fortfarande pågår och början på ett sökande efter att bättre förstå mig själv och det mänskliga beteendet. Att det inte räcker med att söka svar i relationerna i kärnfamiljen; skuldbelägga eller upphöja föräldrarna. Vi måste få med i bilden vad våra föräldrar och deras föräldrar burit på för att förstå. Fakta om minst tre generationer; betydande förändringar, dramatiska händelser och hur dessa hanterats. Vad min vän Eva så entusiastiskt ville förmedla var den amerikanske professorn i psykiatri Murray Bowens teori. Hans omfattande forskning om familjen och släktsystemet som en emotionell enhet, är revolutionerande i den tid den utvecklas. En tid helt influerad av Freudiansk teori, psykoanalys och individperspektiv.

Ett emotionellt system, familjen/släkten? Som art har vi liksom många andra arter överlevt genom sammanhållningen i gruppen. I den grupp vi föds in i och blir beroende av upp i vuxen ålder.

Många års studier av Bowens teori har gett mig en annan uppfattning och förståelse av mig själv, mina syskon, föräldrar och mor- och farföräldrar. Ja, människan generellt.

Det har inte varit och är inte lätt att släppa in systemperspektivet i min med automatik reflexstyrda hjärnan. Eller att förstå att jag är en del i ett sammanhang där varje emotionell rörelse i mig påverkar sammanhanget och varje rörelse i någon av de andra i systemet påverkar mig.

Systemperspektivet utmanar verkligen den djupt rotade inställningen i mig att det bara är på mig allt beror, oavsett om jag misslyckas eller lyckas, om jag inte förstår eller om jag kan mer än andra.

Systemperspektivet utmanar också den allmänt hyllade principen att vi är alla fria individer, att allt är möjligt. Den principen där inte en uppmaning som - ta dig i kragen, ryck upp dig - hjälper utan lägger mer skuld på den som redan ser sig som fel, lat, mm.

Och så svårt att släppa orsak – verkan perspektivet och istället börja spana efter processen i relationerna mellan de människor jag är beroende av.

Den sommaren i Padjalanta hjälpte mig in på en annan väg. Det som blev den stora vändpunkten var att vända blicken till sammanhanget jag var född in i. Vända bort fokuset från mig själv som individ. Så började mitt sökande. Att söka fakta om mitt emotionella system i minst tre generationer visade sig inte vara enkelt och har tagit några år och pågår.



Fler nyheter

Fakta

8 februari 2021
FAKTA Det är fyra faktorer som är särskilt viktiga för mig och som skiljer Bowens teori från andra teorier om människans beteende. En av dem är...

Systemtänkande

19 januari 2021
För snart tre decennier sen stötte jag på en teori om mänskligt beteende. Teorin flyttar fokus från den enskilda individen till sammanhang vi föds,...

FÖRELÄSNING

Evenemang

Det finns inga evenemang att visa just nu.



HANDLEDNING I LEDARROLLEN